scandinavian blonde

När det var som värst var jag tvungen att hålla för munnen för att inte gråta, och inte tyst, jag höll på att riktigt börja GRÅTA. Ljudligt.
Så jefvla bra film, rakt igenom. Den är inte förfinad någonstans, vidrig är nästan rätt ord. Men på samma gång så fin. Så vidrig när han avrättar en kille på trottoaren och ser nöjd ut efteråt, vidrig när man får se honom bli våldtagen i fängelset, vidrig att han som kallt dödat två personer får dubbelt så långt fängelsestraff som den mörke kille som stulit en tv. Men så fint när lillebrodern tar efter sin förebild efter några timmar och så fint att han ändrar sin uppfattning om hela rasist-rörelsen när han hör hur någon han ser upp till tänker.
Så vidrigt fint när han inte får en chans att visa det för någon annan.
Åh är rätt ord. Bara ÅH