Det regnar utomhus. Det regnar i min själ och mitt hjärta också.
Plötsligt ska man bara kastas tillbaka till rutiner. Till den tillvaron där 'vardag' och 'helg' nu faktiskt har olika värden, det är inte bara samma sak varje dag, sju dagar i veckan. Nu är det inte längre okej att vara uppe försent utan att ha ångest och skolan och sysslor utanför skolan ska skötas med perfektion för att man ens ska kunna ha någon fritid (om han hinner med sånt dvs).
Jaja, jag vet. Jag är den som har längtat efter hösten och vintern sen i juni. Det är jag som har peppat skola, köpt kalender och skrivblock och det är jag som gick hem från Krögers klockan nio ikväll för att kunna sova ut ordentligt innan Stagneliusskolan kallar på mig för ännu ett år.
Men plötsligt slog ångesten till och jag känner att jag nog gärna hade stannat kvar i den evighet som vi kallar sommarlov.
"Livet är hårt, sen dör man." Jotack.
Kunde inte sagt det bättre själv. Dock kan jag inte påstå att jag längtat efter vintern sen i juni. Tvärtom.
MINDRE ÄN ETT ÅR KVAR. vi är äldst och även bäst samt snyggast med hästlängder. taggaaa
