"It was all a bunch of mush."
Idag har jag känt mig så högstadig. Inte på det sättet att jag är omogen och borde gå om högstadiet, men jag har saknat Novatiden liksom. Jag och Amina satt på franskan och mindes tillbaka vem vi satt bredvid på franskan och matten och när vi jobbade bra och när vi satt utomhus och jobbade matte i gräset och jag berättade att jag trodde att hon inte var så snäll innan jag kände henne. Men nu tycker jag det Aminis, du är faktiskt ganska schysst.
Och sen när jag hade piano på Nova och min pianolärare berättade om hur skolan har förfallit alltsedan den blev Kalmarsundsskolan. Kunde tro det, sa jag. Och jag är nästan lite glad, jag gillade nova hur det var och jag vill liksom att det ska vara vårt. Nu är det så!
Fast deppigt för er som går där nu.
Och för att avsluta en dag i högstadiets anda lyssnar jag, såklart, på Pink. Nej jag menar P!nk. För så heter hon. "PNK". Coolt. Nåt som också är coolt är hennes låttitlar. Såsom "Love is such a crazy thing" och "You make me sick(radio mix)". Känner att det där med nya, fräscha låtämnen kom efter hennes skiva. Hehe!
Fast vad har jag att säga? Jag lyssnade ju faktiskt på henne slaviskt i typ fem år. Klädde ut mig till henne på maskerader, mimade hennes låtar framför spegeln, såna grejer. Jag var ung och upprörd, den musiken lugnade mig.
Slut på högstadie-fasoner!
